De flesta av oss har livet igenom fått samma goda råd när det handlar om att gå ner i vikt: Träna och se till att du äter rätt mat och lagom mycket. Men ny vetenskaplig forskning kan tillföra en annan dimension: Cellaktiviteten i kroppen påverkar hur mycket du går ner och hur din kropp reagerar på vissa livsmedel.
På Nestlé Institute of Health Sciences studerar vårt forskningsteam viktminskning på molekylär nivå: Hur smälter kroppen maten? Varför har vissa människor enklare för att gå ner i vikt än andra? Varför lyckas vissa personer behålla vikten när de har bantat, men andra inte? Och varför bidrar viktminskning till att förebygga diabetes hos vissa människor, men inte hos andra?
Varför har vissa människor enklare för att gå ner i vikt än andra?
Alla dessa frågor är viktiga när vi går över till ett mer personligt sätt att studera näring och hälsa. Genom att förstå molekylära skillnader mellan personer kan vården och samhället ta fram lösningar som verkligen fungerar, i stället för att försöka dra alla över en kam.
Vi har investerat i forskning som hjälper alla att bli bättre på att förstå sin egen unika matsmältning och näringsbehov, i hopp om att hitta lösningar som är mer personliga. Här har vi samlat tre nya rön från vårt senaste forskningsprojekt:
De små motorerna som kan
Dina celler innehåller mitokondrier: Du kan tänka dig dem som motorerna som driver cellerna. Mitokondrierna omvandlar mat till energi – och vi har inte alla samma antal av dem. Ungdomar som tränar mycket har hundratals mitokondrier i sina celler, medan äldre människor eller de som är inaktiva har betydligt färre – och därmed mindre ”kraft” att producera energi av maten.
Vi på Nestlé ledde en undersökning i december 2016 tillsammans med universitetet i Lausanne och École Polytechnique Fédérale de Lausanne i Schweiz, där vi tittade på effekterna av träning på de här cellmotorerna. Vi upptäckte något fascinerande: Inte nog med att träning ökar antalet mitokondrier i våra celler, de får även de energialstrande proteiner som mitokondrierna innehåller att samlas i kluster. Det innebär att träning faktiskt förändrar den process som används för att förvandla mat till energi och gör energiframställningen mer effektiv.
Varför är detta viktigt? Eftersom vi letar efter sätt att ta fram personliga näringslösningar som fångar upp effekterna av träning vet vi nu att det inte skulle räcka att utöka antalet mitokondrier. För att bli mer effektiva skulle vi även behöva hjälpa dem att tillverka proteinkluster – vi försöker i princip bjuda mitokondrierna i varje cell på fest och få gästerna att umgås med varandra!
En metabolisk ”huvudbrytare”
Okej, vi vet att det låter lite galet att det skulle kunna finnas en riktig näringsprodukt som härmar effekterna av träning. Men det är inte så långsökt som det låter.
Vi har undersökt effekterna av ett enzym som heter AMPK, ett slags metabolisk huvudströmbrytare som hjälper musklerna att förvandla glukos och fett till energi. AMPK signalerar till kroppen när du behöver mer energi, som när du tränar. Våra forskningsteam har upptäckt att AMPK kan styras – vilket innebär att det kan finnas ett sätt att samarbeta med enzymet för att överföra mer glukos från blodet till musklerna och därmed öka mängden fett som omvandlas i energi.
Innovationer som denna ska inte ses som ett substitut för träning. Men den kan hjälpa människor med kroniska tillstånd som fetma eller typ 2-diabetes, som inte kan motionera regelbundet eller som återhämtar sig från en skada som begränsar deras möjligheter till fysisk aktivitet. Om vi kan ta fram en produkt som främjar effekterna av AMPK, kan en person som går en rask promenad få samma matsmältningsboost som efter en 20-minuters joggingtur eller en 40-minuters cykeltur. Det är en ganska spännande tanke för dem som kämpar mot en kronisk sjukdom.
En ny sorts fingeravtryck
Typ 2-diabetes är också ett forskningsområde med stora möjligheter. För personer som är prediabetiker och överviktiga har viktminskning ansetts vara ett sätt att förhindra att sjukdomen bryter ut. Men så är det inte alltid. Forskningsvärlden har aldrig varit säker på varför vissa personer som går ner i vikt lyckas undvika att utveckla typ 2-diabetes, medan andra drabbas av sjukdomen trots en viktminskning.
Vi drog igång ett nytt forskningsprojekt tillsammans med forskare från universiteten i Maastricht och Köpenhamn, där man identifierade vissa markörer i blodet – något som vi har börjat betrakta som ett ”lipidfingeravtryck” – som kan innebära början på ett sätt att urskilja de prediabetiker som förmodligen kan uppnå bättre blodsockerreglering genom en viktminskning och därmed framgångsrikt förhindra uppkomsten av typ 2-diabetes.
Fingeravtrycket lämnar en så kallad ”biomarkör”, som sjukvårdspersonal kan använda för att se vilka patienter som kommer att uppnå bättre blodsockerreglering genom en viktminskning. På så sätt kan de enklare välja ut de individuella kostråd som lämpar sig bäst för patientens situation. Med andra ord kan detta förändra vårt sätt att ställa diagnos och behandla dem som riskerar att utveckla diabetes.
Vad betyder allt det här?
Vi blir alltmer medvetna om att varje människas kropp uppför sig annorlunda. Även om det finns vissa grundläggande metoder som vi alla kan använda för att ta hand om hälsan finns det också utrymme för upptäckter och förbättringar på en mer personlig nivå.
Vår forskning hjälper oss att förstå hur skräddarsydda näringsprodukter kan förändra vårt sätt att se på hälsa. Viktminskning är bara en bit i det pusslet.
